Jaha...

Sedär...

Finanskrisen påverkade tillslut även mig.

Katrin Zytomierska aka Schulman

Då är vi där igen.

Katrin Zytomierska aka Schulman har återigen bevisat sin totala brist på omdöme och kunskap om sitt område. Bara det faktum att hon inte har en blekaste aning om vad Granskningsnämden är visar ju på att inom ett speciellt område av nöjesjournalistik kan vilket praktarsle som helst arbeta. Katrin Zytomierska aka Schulman, snälla sluta visa dig offentligt då du ständigt bara gör bort dig.

För hela artikeln (visst, jag vet att det är aftonbladet, må så vara):
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/idol2008/article3530503.ab

Bevis på att du är "hemma"

Det finns saker och ting som för dig kan tyda direkt på att du befinner dig där du växte upp. Jag har varit hemma i Värmland en sväng och jag har redan noterat diverse skeenden. Det är en känsla som rinner över en, en känsla liknande deja vu med en stark, besk smak. Det kan få dig att må illa. Det kan också få dig att komma ihåg din barndom, och små, korta filmsekvenser spelas upp för dina ögon. Detta blandas med något nytt, något främmande. Söker du efter platsen där gammal möter nytt, besök din uppväxtort.
Dessa är några av mina tydliga tecken;

- På hemorten kan man se t-shirtar som bär texten "Riktiga män rakar pungen med motorsåg" .
- På hemorten finns det alldeles för många LGF-trianglar på diverse fordon.
- På hemorten jobbar precis samma människor med precis samma saker.
- På hemorten har man tur om det går 5 bussar under dagen. På en vardag.
- På hemorten ligger det hö på vägen.
- På hemorten går det hästar på trottarerna. Med gåstavar. Bredvid inlinesåkarna.
- På hemorten åldras inte människor över 40. Folk kring 20 tycks gå efter hundår.
- På hemorten verkar tiden i allmänhet inte vara en faktor, det är som ett vakuum, människor åldras i den men samhället lever i samma era.

Vad når man för insikt av detta? Känslan som infinner sig är att man inte längre hör hemma. Det som varit en sådan viktig plats för dig i så många år har tillslut krackelerat och fallit ihop på sig själv och skapat något... annorlunda. Något som är bekant men ändå inte, något som du kan definiera dig med men ändå inte. Det tillhör dig men det är samtidigt en epok som passerat. Vägarna leder inte dit lika ofta och strävan efter att besöka orten minimeras ju längre tid som går. Man distansierar sig själv. Det finns ingenting där längre som du saknar, vill se eller uppleva. Det är inte du. Men samtidigt så har det skapat dig till det du är idag. Grogrunden gav den dig, förmågan att se på sig själv och tolka på vilket sätt man passar in, eller på vilket sätt man inte passar in. Det var en del i sökandet efter dig själv. Och mitt sökande är över, jag kan lämna min ort, jag tackar den för att vara som den varit, det definerar mig själv.   

Big Bang-teori.

http://hasthelargehadroncolliderdestroyedtheworldyet.com/


Eddie Meduza möter amerikansk vidrig Hip-Hop

Låg häromdagen och funderade kring textmässiga innehåll hos diverse artister och om man på något sätt kan hitta något släktskap. Det som först kom att slå mig var likheten som existerar hos en svensk gubbraggare med texter innehållandes rent obsena rader och den vidriga, kvinnoförnedrande, amerikanska hiphopen. Jag drog mig till minnes en speciell textrad som har precis samma innebörd och samma uppbyggnad, det känns som att det är rena översättningar av varandra. Jag vet inte vilken artist det är och jag vet inte om det är korrekt reciterat men något i stil med "I wanna girl i can fuck in my hummertruck..." Detta låter ju som något man är van vid att höra från dessa typer av "artister". Det som man kanske inte tidigare tänkt på är Eddie Meduzas textrad, också den med reservation för småfel; "Jag vill knulla töser i min Epa-traktor..." Detta är som ni märker slående likheter och man märker ju samtidigt hur respektives kultur har färgat substantivet i meningen. "Hummertruck" och "Epa-traktor" innebär precis samma sak för båda kulturer.

Så Eddie kanske skulle ha prövat lyckan på den amerikanska Hiphopscenen.


Solens inverkan på humöret

Svensk som jag är har jag blivit frälst men förmågan att alltid förhålla mig skeptisk och avståndstagande inför allt som är bra. Blir etanolbilen populärare så blir man orolig för dess miljöpåverkan, får vi för mycket sol oroar vi oss för skogsbränder och längtar efter regn, snö och drivis, under vintern hatar vi kylan och bara längtar tills solen smälter bort snön och under vår och sommar hatar vi helt enkelt regnet. Dessutom är vädret ett vedertaget legitimt samtalsämne i landet lagom. Svenskar är duktiga på att klaga och dessutom duktiga på att vara oroliga. Enligt en av alla dessa undersökningar så är svensken mest orolig för sitt hem då försäljningen av privata huslarm har ökat i enorm skala. Vi har flest larm per capita i Europa. Det tycker jag säger ganska mycket om den svenska mentaliteten, lika bra att oroa sig och säkerställa sig inför saker både tre och fyra gånger så inget, absolut inget, kan överraska oss eller överrumpla oss.

Jag fick en förfrågan om anekdoter från jobbet och jag kan väl ta och presentera en av alla dessa, men vissa restriktioner. Som de flesta vet så har jag hela min högra överarm tatuerad. Detta har sannerligen skapat diskussioner bland de äldre. Vi bär nämligen stilenliga rödrutiga kortärmade skjortor och då kan man se en del av tatueringen. De flesta tycker att jag inte varit riktigt klok och frågar varför jag har smutsat ner min hud och samtidigt frågar de hur man på bästa sätt kan tvätta bort den. När jag säger att det inte går att tvätta bort och att ens överväga att få bort tatueringen är smärtsamt och väldigt dyrt så skakar de bara på huvudet. Det flesta tycker även att den är fruktansvärt ful. Tatueringen består av en drake och en dam som såg den frågade mig vad det var för mask jag hade på armen. När jag sa att det var en drake och inte en mask så sa hon: "Ja, om du hade varit min son som hade gjort den där så hade du fått ett kokt stryk".

Mer anekdoter kommer.

Återseende med en gammal vän

Jag har träffat min gamle vän igen.

Han har varit anonym i drygt tre år. Han har gått under jorden, gömt sig för mig. Aldrig riktigt släppt taget om mig även fast det kan tyckas som att jag släppt taget om honom. Men det har jag inte, han har alltid funnits där, djupt inom mig, fastrotad för att aldrig släppa taget om mig. Han har skänkt mig så mycket glädje, han har visat mig världar jag aldrig kunnat föreställat mig, han har gett mig intryck, smaker, dofter och känslor som få under min relativt korta livstid har lyckats med. Han har skapat mig, han har utvecklat mig och han har influerat mig till att tänka logiskt, dramaturgiskt, vettigt, nyskapande, humoristiskt och fantasirikt. Han har skänkt mig ett sätt att hantera vardagen och en väg att för ett ögonblick fly den.

Det är min vän romanen som åter sett dagens ljus. Efter att ha sträckläst min favoritförfattares, Bret Easton Ellis, Lunar Park förstår jag att romanen åter har mig i sitt grepp. Och han är välkommen. 

Juli andas en form av harmoni.

Månaden Juli går in i sitt mellanskede.


Datumet är 14:e och känslan av ett harmoniskt lugn sköljer över en som vågor, man känner svängande humör på allt som existerar samtidigt som det hela tiden ligger en känsla av lycka, inkapslad som i en bubbla. Det är något som inte går att spräcka och det är något som under en tid funnits med mig. Jag tror det kallas lycka. Jag går runt och inser att jag ler. Jag har gått in i en ny epok i mitt liv och jag känner det. Jag känner det verkligen.

Studenttiden är över. Jag använder mig inte längre av studentrelaterade rabatter och jag har slutat titulera mig som student. På grund av det enkla faktum att jag inte längre är det. Jag jobbar just nu, och jag jobbar i höst. Mitt kommande jobb känner jag är en av anledningarna till den existerande överhängande lycka som kramar om mig, det är nästan så att jag kan känna den mot min hud, håren reser sig, jag kan nästan känna doften av lycka och den berusar mig.

Sommarjobbet är beläget till Herrhagsgården, ett boende för människor med mindre koll på läget och mer jular upplevda. På grund av påskrivna tystnadspliktspapper så får jag inte yttra mig om olika boende, om vad de heter, hur gamla de är osv. så att beskriva mina dagar blir svårt men det är ungefär precis som ni kan tänka er, bara mindre jobb än vad jag trott. Det handlar helt enkelt om att jobba som med ett vanligt hushåll där man har små barn, barnen är i detta läget utbytta av äldre som har mindre rörelseförmåga och skriker (delvis) betydligt mindre än spädbarn.

På onsdag händer det. Då ska jag besöka min kommande arbetsplats och diskutera framtida planeringar och dömma av läget och själva placeringen av kontoret så kan det inte bli mycket bättre. Tror aldrig att jag någonsin kommer få uppleva en liknande arbetsmiljö. Det kommer bli intensivt, det kommer bli mycket, det kommer bli inspirerande och det kommer att bli helt strålande.  


Dear God

"Dear god,
If you let the dinosaur not extinct we would have no country.
You did the right thing
"

/Jonathan

"Dear god,
If we come back as something please don't let me be Jennifer Horton because I hate her
"

/Denise

"Dear god,
We read thomas edison made light. But in sunday school they said you did it. So I bet he stole your idea
"

Sincerly Donna

"Dear god,
I think the stapler is one of your greatest invention
"

/Ruth M.

"Dear god,
Maybe Cain and Abel would not kill each other so much if they had their one rooms. It works with my brother.
"

/Larry

Reklamuppgift

Vi skulle ta en annons och bedömma målgruppen och efter det forma om den så att den skulle nå en annan målgrupp. Detta blev resultatet. Notera skummet på läpparna.

image28

Sjukling som aldrig förr...

image27

När jag blir sjuk, då fan i mig blir jag sjuk.

Roasta honom!


Ge mig!

Ge mig nu!

http://www.aftonbladet.se/pryl/tele/article1979730.ab

80th Annual Academy Awards

Då är det återigen dags för en helnatt med Oscarsgala! I vanlig ordning så brukar jag alltid genomföra en tävling, med mig själv som tävlande, och gissa vinnarna i det viktigaste kategorierna. Så här kommer då vinnarna! Vinnarna jag valt är kursiverade.

Bästa Film:
Atonement
Juno
Michael Clayton
No country for old men
There will be blood

En svår fråga, en Jane Austenbaserad film som var bland det mest dryga jag sett, dock väldigt vacker står mot en frispråkig, charmig och frigivande ungdomsfilm. Till dessa kommer en ytterligare bra roll av Clooney samt en stark film och en historisk tillbakablick med Daniel Day-Lewis. Jag hoppas att vinnaren blir No country for old men men jag tror att det står mellan de två första och att Atonement tar hem det.

Bästa Manliga Huvudroll:
George Clooney
Daniel Day-Lewis
Johnny Depp
Tommy Lee Jones
Viggo Mortensen

Viggo får den tyvärr inte. Det är bara så. Johnny Depp borde inte få den, han har som vanligt bara en rollkaraktär som han kan spela, även fast han sjunger denna gången, och ska inte bli belönad. Tommy kan få den för lång och trogen tjänst och Clooney har en liten möjlighet, men jag tror och hoppas på att statyn går till den otroligt begåvade och trollbindande Daniel Day-Lewis.

Bästa Kvinnliga Huvudroll:
Cate Blanchett
Julie Christie
Marion Cotillard
Laura Linney
Ellen Page

Här tror jag absolut inte på Cate, då förra årets kvinnliga oscar gick till ett porträtt av en engelsk drottning. Inte för att insatsen är dålig, utan att det händer inte två gånger i rad. Ellen Page får den inte heller, hon har många år framför sig och väljer hon sina roller (som hon lär numera kunna) så får hon den tillslut. Jag tror istället det står mellan Marion och Laura och tror tillslut att Marion tar hem det.

Bästa Manliga Biroll:
Casey Affleck
Javier Bardem
Philip Seymour Hoffman
Hal Holbrook
Tom Wilkinson

Philip får den inte, han har redan en för huvudroll och Javier står enligt mig i det här läget utom konkurrens.

Bästa Kvinnliga Biroll:
Cate Blanchett
Ruby Dee
Saoirse Ronan
Amy Ryan
Tilda Swinton

Jag är ledsen Cate, två kategorier men du blir utan ändå. Jag tror att Saoirse Ronan tar hem det, Atonement är en dryyyyg film men hon gör sin grej. Ruby, Amy och Tilda är inte riktigt på samma nivå.

Bästa Regi:
Paul Thomas Anderson
Ethan Coen, Joel Coen
Tony Gilroy
Jason Reitman
Julian Schnabel

Även fast jag älskar Paul Thomas så röstar jag här med botten av mitt hjärta. Jag tror och hoppas innerligt att Coen-bröderna tar hem det här.

Bästa Manus:
Juno
Lars and the real girl
Michael Clayton
Ratatouille
The Savages

Står mellan Juno och Michael Clayton och jag tror tillslut att oscarn går till Juno.



Så där har vi de viktigaste enligt mig. Bästa manus baserad på förlaga orkar jag inte reflektera över och årets absolut mest självklara Oscar går såklart till Michael Moore för dokumentären Sicko. 

 

Klas Ingesson till VM 2010 i Sydafrika

Här förstår ni vem som är och alltid kommer att vara kungen över mittfältet!


Och för er som inte har förstått storheten med Håkan Mild, se på detta. Världens bästa spelare!

Dagens Låt



Bloc Party - Huntin' for Witches

Dessa jävla Schulmans.

Alex har jag varit otroligt trött på väldigt länge men nu börjar det överföras på hans fru, som klagar på att Martin Lidberg inte är någon kändis längre för att han slutat med brottning och inte längre är med i Let's Dance. Okej, hur blev då Katrin Schulman känd? Genom sin man kanske? Jag vågar påstå att hon är en D-kändis till och med, precis under alla bortglömda Big Brother-deltagare. Här kommer iallafall ett inlägg som bevisar hennes brist på total sinnesnärvaro och vettigt tänkande över huvud taget. Citerat Katrin Schulman:

"Varför knarkar folk på krogen? Är inte det dumt? Varför knarkar folk över huvud taget? Känns inte det så jävla passé? Jag tycker det är avtändande med folk som drar i sig linor för att festa och ha kul. Jag tycker det är smutsigt. Alla vet ju att man blir dum i huvudet av knark. Jag förstår att man snortar kokain för att man vill få bättre självförtroende. För att man vill känna sig som kung i en halvtimme. Men vill man ha en kille som leker allanballan? Som egentligen är en tönt. Hade knark inte varit skadligt hade jag varit den första att köra. Jag hade gått på amfetamin för då blir man assmal. Men det är inte värt det. Hellre mullis än knäppis."

Just det faktum att detta är publicerat i Sofi Fahrmans EGEN tidning (? vart är världen på väg, vart är aftonbladet påväg?) gör inte direkt att Katrin har trovärdighet nog att uttala sig om vilka som är kändisar eller inte. Dessutom så är det ju ganska trevligt att det numer är bevisat att hon faktiskt är den personen hon skriver om, dvs dum i huvudet.  

Vila i frid cowboy/joker

image26

BRMC - Love Burns

Versrader från Black Rebel Motorcycle Club - riktigt bra.

Nothing else can hurt us now
No loss, our love's been hung on a cross
Nothing seems to make a sound
And now it's all so clear somehow
Nothing really matters now
Now we're gone and on our way

Hela låten här:

"råget är måttat"

Jag har sett mycket osmakligt och groteskt i filmväg under mina levande år, men filmen jag såg igår kan mycket väl vara det absolut vidrigaste jag någonsin sett, den fick mig att må riktigt fysiskt dåligt och det rös ständigt längs min ryggrad. Filmen berör ämnet skönhetsideal och vilka drastiska metoder och olika genvägar man kan ta till att fortsatt hålla sig ung, och tillochmed bli yngre. Filmen är gjord av Asiens just nu ganska hypeade regissör Fruit Chan och har den engelska titeln "Dumplings". Se den, för all del.

Tidigare inlägg