..

http://hasthelargehadroncolliderdestroyedtheworldyet.com/

Låg häromdagen och funderade kring textmässiga innehåll hos diverse artister och om man på något sätt kan hitta något släktskap. Det som först kom att slå mig var likheten som existerar hos en svensk gubbraggare med texter innehållandes rent obsena rader och den vidriga, kvinnoförnedrande, amerikanska hiphopen. Jag drog mig till minnes en speciell textrad som har precis samma innebörd och samma uppbyggnad, det känns som att det är rena översättningar av varandra. Jag vet inte vilken artist det är och jag vet inte om det är korrekt reciterat men något i stil med "I wanna girl i can fuck in my hummertruck..." Detta låter ju som något man är van vid att höra från dessa typer av "artister". Det som man kanske inte tidigare tänkt på är Eddie Meduzas textrad, också den med reservation för småfel; "Jag vill knulla töser i min Epa-traktor..." Detta är som ni märker slående likheter och man märker ju samtidigt hur respektives kultur har färgat substantivet i meningen. "Hummertruck" och "Epa-traktor" innebär precis samma sak för båda kulturer.

Så Eddie kanske skulle ha prövat lyckan på den amerikanska Hiphopscenen.

Datumet är 14:e och känslan av ett harmoniskt lugn sköljer över en som vågor, man känner svängande humör på allt som existerar samtidigt som det hela tiden ligger en känsla av lycka, inkapslad som i en bubbla. Det är något som inte går att spräcka och det är något som under en tid funnits med mig. Jag tror det kallas lycka. Jag går runt och inser att jag ler. Jag har gått in i en ny epok i mitt liv och jag känner det. Jag känner det verkligen.

Studenttiden är över. Jag använder mig inte längre av studentrelaterade rabatter och jag har slutat titulera mig som student. På grund av det enkla faktum att jag inte längre är det. Jag jobbar just nu, och jag jobbar i höst. Mitt kommande jobb känner jag är en av anledningarna till den existerande överhängande lycka som kramar om mig, det är nästan så att jag kan känna den mot min hud, håren reser sig, jag kan nästan känna doften av lycka och den berusar mig.

Sommarjobbet är beläget till Herrhagsgården, ett boende för människor med mindre koll på läget och mer jular upplevda. På grund av påskrivna tystnadspliktspapper så får jag inte yttra mig om olika boende, om vad de heter, hur gamla de är osv. så att beskriva mina dagar blir svårt men det är ungefär precis som ni kan tänka er, bara mindre jobb än vad jag trott. Det handlar helt enkelt om att jobba som med ett vanligt hushåll där man har små barn, barnen är i detta läget utbytta av äldre som har mindre rörelseförmåga och skriker (delvis) betydligt mindre än spädbarn.

På onsdag händer det. Då ska jag besöka min kommande arbetsplats och diskutera framtida planeringar och dömma av läget och själva placeringen av kontoret så kan det inte bli mycket bättre. Tror aldrig att jag någonsin kommer få uppleva en liknande arbetsmiljö. Det kommer bli intensivt, det kommer bli mycket, det kommer bli inspirerande och det kommer att bli helt strålande.